Jag är gift samkönat och min fru är gla’ i å va gift med mig… tacksamt nog… men jag är och har altid varit ambivalent i vem jag är könsmässigt… jag kan tycka att jag borde vara “tyst å nöjd” nu, då jag är gift med en kvinna- vars skapelse jag altjämt älskat och åtrått… men jag känner mig inte som kvinna även om jag lärt mig att vara stolt och nöjd. …men jag är jubinte en man…eller? Alltså…jag är 48…är det lönt å grämas över….? ….tydligen…
